s109
Spejare i öst
MOSE var först invigd präst i egyptiska mysterier och fick enligt Apg 7 22 all egyptiernas Visdom. Han lärde sig allt väsentligt ur en egyptisk mysterierit som blev ett mosaiskt ritual och senare kallas
"Uttåget ur Egypten" och som vanligen antages vara en historisk ganska sann berättelse.
MOSE brukade detta egyptiska ritual ändrat till de senare judiska begreppen som har blivit
kända medan mer ursprunglig text endast överlevt i slutna ordenssällskap. Undervisning fick Mose kanske också från andra folk, indiska, grekiska, där likartade ritual finns .
UTTÅG av folkgrupper som varit små förekom naturligtvis i Egypten. De orimligt stora siffror som nämns för Mose uttåg är ritens språk. Väsentligt är att vi studerar ritualets symbolik: Mose "adopteras"
av Faraos "dotter". Alla kvinnor som var invigda i egyptiska mysterier var i rituell mening barn till prästkonungen Farao och prästinnan-drottningen, undersförstått barn till allfadern Osiris och gudinnan Isis. Moses var ej undantag utan motsvarade mysteriespråkets adoptivbarn, som en invigd.
I Egyptiska Dödsboken lärde sig de invigde att identifiera sig med gudafadern Osiris, gudamodern Isis och gudasonen Horus och att inse att de döda återuppstår till nytt liv (reinkarnationer) I biblar återkommer dessa tankar t ex " Ni är alla gudar och den högstes barn" (Ps 82 6, Joh 10.30, 10,34)
12 "Spejare" återkom till Mose efter 40 dagar under "Uttåget från Egypten" läser vi i 4 Mos 13. De berättade att "Landet i öster flyter av mjölk och honung. Se här är dess frukter, granatäpplen, fikon" En kvist med en ensam druvklase är så tung att den bärs av två man. Spejarna berättade att folket i "Öster" är starka som jättar. Kanaan i öster representerar i riten Andens förlovade land, vårt
andliga hemland. Och dess "jättar" är våra gudalika själar i andens rike, änglar och visa andar
109, 2 av 1/
RITEN I EGYPTEN hyllade SOLEN som Gud, eller en gudomlig inkarnation av vårt innersta . .
SOLEN hälsades på morgonen när den (skenbart) kom från öster. Riten säger att ursprungligen
kom vi från ett land i öst. En symbolisk mening är att vi kommit från Gudajaget
Och dit skall vi återvända säger ritens symbolspråk. Kanaan i fysisk mening var i öster och
Kanaan fick därför en stor betydelse i den judiska varianten av riten. Ursprunglig
egyptisk rit nämnde ej Kanaan utan blott ett land i öster varifrån solen tycks komma.
Esséerorden hyllade solen vid morgon-bönen vilket kan ha egyptiskt-österländskt ursprung.
Ett egyptiskt tempel i Abu Simbul har sin stora port vänd mot öster så att morgonsolens
första strålar träder in genom porten och upplyser en gudabild därinne.
Hesekiel skildrar en liknande syn . En port låg mot öster "Jag såg Gud komma från öster.
Herrens härlighet kom in i tempelhuset genom den port som låg mot öster. Och Herrens härlighet
uppfyllde huset " ( 43 5). En tolkning är att Hesekiel hade fått liknande tempel-invigning.
2/ Liksom solen på natten tycks återvända till öster så skildrar ( ibland nattliga) tempelmöten hur själarna lämna nuvarande "landsflykt" och återvända till andens hemland, "det förlovade landet"
3/ Det sker genom inre frigörelsekamp, från slaveri under fysiska begär, från " egyptiska köttgrytor"
4/ och genom att övervinna Röda Havets farliga böljor i betydelsen känslolivets, passionernas vågor.
5/ och genom pilgrimsproblem, urskillningsproblem i Sinai öken dvs i vår mentalt begränsade natur.
6/ och genom en mystisk inre död från det begränsade jaget på gränsen till det förlovade Andliga landet.
(Alla som tågade ut ur "Egypten" säges dö på vägen före ankomst till det förlovade landet).
Gud säger i 4 Mos 14 30 "Ingen av er skall komma in i det land som jag lovat er, men edra barn…"
7/ Rituella intåg i tempel och uppståndelse- ceremonier brukar antydningsvis åskådliggöra målet.
8/ Berättelsen om spejarna är en detalj som bör studeras. Det sägs i 4 Mos 14 att folket knorrade när
de hörde spejarna beskriva det förlovade landet. Detta är något som sker i varje tidsålder.
Ständigt framträder "hövdingar", dvs andliga SPEJARE som har egen kunskap om andens rike.
De tala förgäves därom eller de bli missförstådda. I praktiken blir det barnatroende "herdar" som för
omkring folk i öknen under hela deras livstid (4 mos 14 33) Vår vanliga religiösa och icke-religiösa tillvaro liknas här vid en vandring i öknen…"Här i öknen skall era däda kroppar bli liggande"… Det är med andra ord våra själar som liknas vid lik som ligger i öknen. Jesus liknar ofta den vanliga själen
vid ett lik, en vitmenad grav full av de dödas ben". Han iakttager hur "de döda begraver sina döda" Själar vilka är som döda uppmanas av Jesus att ta hand om andra som är liksom döda, begrava dem.
SPEJARNA, de 12 hövdingarna är då symbolspråket för äldre själar vilka kan upplysa folk om andens
värld i den mån som ord kan upplysa. Men ord räcker inte för vanliga själar. Kristus och Buddha,
Sokrates, Muhammed, Mose försöker med liknelser och förtiger mycket av "Guds rikes hemligheter"
Majoriteterna vill inte höra och många av "hövdingarna" blir martyrer. I kristenheten har Jesus
förkunnat monism "I ären alle gudar och den högstes barn" (Joh 10.30, 10.34) Men de flesta som
kalla sig kristna är dualister i betydelsen att de menar att gud och själen är verklig tvåfald
En svensk predikant kämpade med Jesu ord "Ni är gudar" och fann sluligen som sin enda tolkning
att Jesus var ironisk. Lukas 24 45 nämner hur Jesus kan öppna ögon så att vi förstår skrifterna.
MOSE medförde från de egyptiska mysterierna mycket som varit beslöjat av "Isis slöja". Han hängde ett täckelse för sitt ansikte (2 Mos 34 33). Paulus skriver i 2 Kor 3.14-3.15 att täckelset finns kvar . Väsentliga exempel på att slöjan finns kvar är att monism fortfarande förnekas och att reinkarnationslära endast långsamt återvänder bland de mer upplysta och fritt tänkande. Även Jesus sa: "Jag har mycket mer att säga er men ni förmår inte taga emot det nu (Joh 16, 12)
BISKOPAR, "episkopos" kan betyda Guds spejare, hövding-själar som redan skådat något av andens land och som återkommer till oss och vittnar. De bli förkastade så som Moses spejare och som alla själar vilka är före sin tid. De som vanligen får bli biskopar är ofta tvärtom tillbakablickande. Kristus kallas
i 1 Petr 2 25 själarnas herde och "episkopos". Han skådar före oss det förlovade landet och pekar dit.
"Om icke skådare finns i församlingen går den under" /Ordspråksboken 29 18)
KRISTNAS ALTAREN och ÅKALLAN riktas vanligen mot öster där solen skenbart går upp.
Morgonsolen skall på påskmorgonen även tända "den nya elden" varifrån sedan alla kyrkljus tändes.
Det är symbolik för att vi och alla krafter kommer från "Öster". Bakom altaret i Öster finns ibland en
Port symboliserad för att antyda vårt fördolda andliga hemland i Öst. Vid vanliga altaren predikas mest
dualism: att Gud och själen är evig tvåfald . Bortom " porten" i Öster är den Eviges allenhet. Religion är "re"=åter och "ligion"=binda samman, d v s att återförena Gud och själ till allenhet är avsikten.
Det är alla religioners mening. Hinduers Upanishader och Bhagavad Gita och Buddha i Lankavatara
Sutra förkunnar sådan monism. Mosaisk tro är att Gud är en (allenhet) och blir EN. Mose lärde
I Egyptens mysterier att vi skall dö när vi skåda Isis (sanningen) - dö från mänskligt begränsad tanke
och
uppstå i gudomlighet. Isisslöjan lyftes
då. Sufier tolkar i Islam
att Gud är transcendent och immanent och reinkarnerar i allt. Kristi religion förkunnar "Jag(et)-
och Fadern är ett" (Joh 10.30)