s109 Spejare  i öst

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

MOSE  var  först invigd präst i egyptiska mysterier och fick  enligt   Apg  7 22  all egyptiernas  Visdom. Han lärde sig allt väsentligt ur en egyptisk  mysterierit som blev   ett   mosaiskt   ritual   och  senare  kallas

"Uttåget ur Egypten"    och  som  vanligen  antages  vara  en   historisk   ganska  sann berättelse.

     MOSE brukade detta  egyptiska ritual        ändrat     till  de senare     judiska  begreppen som  har  blivit

kända medan  mer ursprunglig text  endast överlevt i slutna ordenssällskap.  Undervisning fick Mose kanske  också  från  andra folk,   indiska,   grekiska,  där  likartade  ritual   finns .

 

    UTTÅG av  folkgrupper som varit små förekom naturligtvis i  Egypten.       De orimligt stora siffror som nämns för Mose uttåg är ritens språk. Väsentligt är att vi studerar ritualets symbolik:    Mose "adopteras"                          

av Faraos "dotter".   Alla kvinnor som var invigda i  egyptiska mysterier var i rituell mening barn till prästkonungen Farao och prästinnan-drottningen, undersförstått   barn till allfadern Osiris och  gudinnan Isis.  Moses var ej undantag utan  motsvarade  mysteriespråkets adoptivbarn,   som en   invigd.  

 

I  Egyptiska Dödsboken  lärde sig de invigde att identifiera sig med  gudafadern Osiris, gudamodern Isis och   gudasonen Horus och att inse att de döda återuppstår till nytt liv (reinkarnationer)   I biblar  återkommer dessa tankar t ex    " Ni är alla gudar och den högstes barn"   (Ps 82  6,   Joh  10.30,     10,34)

 

12 "Spejare" återkom till Mose efter 40 dagar under "Uttåget från Egypten" läser vi  i 4 Mos 13.  De  berättade  att "Landet i öster   flyter av mjölk och honung.   Se  här är dess frukter, granatäpplen,  fikon" En kvist med en ensam druvklase  är så tung att den bärs av två man.  Spejarna    berättade  att folket i "Öster"   är   starka   som  jättar.    Kanaan  i  öster  representerar  i  riten  Andens  förlovade  land,    vårt

andliga hemland.  Och  dess "jättar"  är  våra  gudalika  själar i  andens rike,   änglar   och visa andar

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

                                                                                                                               109, 2 av 1/ 

 RITEN   I  EGYPTEN   hyllade  SOLEN  som Gud, eller en gudomlig  inkarnation av vårt  innersta . .

         SOLEN  hälsades  på morgonen  när den (skenbart) kom från öster.  Riten säger   att   ursprungligen

            kom  vi   från ett  land  i  öst.     En   symbolisk   mening   är  att  vi   kommit  från   Gudajaget

       

               Och dit skall vi återvända säger ritens symbolspråk.      Kanaan  i   fysisk  mening var i  öster och

                 Kanaan  fick  därför  en  stor    betydelse  i  den  judiska   varianten  av   riten.        Ursprunglig  

                  egyptisk rit nämnde  ej Kanaan  utan blott ett land i öster varifrån solen  tycks komma.                   

 

                  Esséerorden hyllade solen vid morgon-bönen  vilket  kan  ha  egyptiskt-österländskt   ursprung.              

                  Ett  egyptiskt  tempel  i  Abu  Simbul  har  sin  stora port    vänd mot  öster så att morgonsolens             

                 första     strålar  träder  in   genom  porten  och  upplyser en  gudabild  därinne.

 

              Hesekiel skildrar en liknande syn  .  En  port  låg  mot öster  "Jag  såg  Gud   komma  från  öster.    

           Herrens härlighet kom in i tempelhuset genom den port som låg mot   öster. Och Herrens härlighet        

        uppfyllde  huset "  ( 43 5).    En  tolkning  är  att   Hesekiel   hade   fått    liknande  tempel-invigning.

 

2/  Liksom    solen på natten tycks återvända till öster så skildrar  ( ibland nattliga) tempelmöten hur själarna   lämna nuvarande   "landsflykt" och  återvända   till   andens  hemland,  "det förlovade landet"

3/   Det sker genom inre frigörelsekamp,    från  slaveri under fysiska begär,  från  " egyptiska köttgrytor"

4/   och  genom att övervinna  Röda Havets  farliga böljor   i betydelsen  känslolivets,  passionernas  vågor.

5/  och genom pilgrimsproblem, urskillningsproblem   i Sinai öken    dvs  i  vår   mentalt begränsade natur.

6/  och genom en mystisk  inre död från det begränsade jaget  på gränsen till det förlovade Andliga landet.

    (Alla   som  tågade  ut  ur "Egypten"  säges         vägen  före  ankomst   till   det  förlovade  landet).      

    Gud säger  i   4 Mos  14 30 "Ingen av er skall komma in i det land som jag lovat er,    men edra barn…"

7/  Rituella   intåg  i  tempel  och  uppståndelse- ceremonier   brukar  antydningsvis   åskådliggöra  målet.

8/ Berättelsen om   spejarna  är en detalj som  bör studeras.   Det sägs  i  4 Mos 14 att folket knorrade när   

     de   hörde spejarna  beskriva det förlovade     landet.            Detta  är något som sker i varje    tidsålder.

Ständigt framträder "hövdingar",   dvs andliga    SPEJARE    som har  egen kunskap     om  andens  rike.

De  tala  förgäves därom eller de bli missförstådda.      I praktiken blir det barnatroende  "herdar" som för

 omkring  folk i öknen under  hela deras livstid (4 mos 14 33) Vår vanliga religiösa och icke-religiösa      tillvaro liknas här vid en vandring i öknen…"Här i öknen  skall  era däda kroppar bli liggande"…   Det är med andra   ord  våra själar som liknas vid lik som ligger i öknen.   Jesus liknar ofta den vanliga själen

vid ett lik,  en vitmenad  grav full av de dödas   ben".  Han iakttager hur "de döda begraver sina döda"   Själar vilka är som   döda   uppmanas av Jesus att ta hand om andra som är   liksom döda,   begrava dem.

 

SPEJARNA,    de 12 hövdingarna   är då symbolspråket för äldre själar vilka kan upplysa folk om andens

värld i den mån som ord kan  upplysa.    Men ord  räcker   inte för vanliga själar.    Kristus  och    Buddha,

Sokrates, Muhammed, Mose  försöker med liknelser och   förtiger    mycket av   "Guds rikes hemligheter"

Majoriteterna vill inte  höra och många av "hövdingarna" blir martyrer.           I    kristenheten har Jesus

förkunnat monism     "I ären alle gudar och den högstes barn"  (Joh 10.30,    10.34)     Men de flesta som

kalla  sig  kristna  är   dualister    i   betydelsen   att    de   menar   att   gud  och själen  är  verklig    tvåfald

En  svensk predikant kämpade med Jesu ord "Ni är  gudar" och  fann  sluligen  som   sin enda   tolkning

att   Jesus  var ironisk.        Lukas 24  45  nämner hur  Jesus  kan  öppna ögon  så att vi  förstår skrifterna.

 

      MOSE   medförde från de egyptiska mysterierna mycket som varit beslöjat av "Isis slöja".    Han hängde ett  täckelse för sitt ansikte  (2 Mos  34 33).   Paulus  skriver  i    2 Kor 3.14-3.15 att   täckelset   finns kvar .  Väsentliga exempel  på att slöjan finns kvar är att  monism   fortfarande förnekas  och att reinkarnationslära   endast  långsamt   återvänder  bland  de  mer   upplysta och   fritt   tänkande.   Även   Jesus sa: "Jag  har  mycket  mer  att  säga  er  men  ni  förmår   inte  taga  emot  det  nu     (Joh 16, 12)

 

    BISKOPAR, "episkopos" kan betyda Guds spejare,  hövding-själar   som redan skådat något av andens land och som återkommer till oss och vittnar. De bli förkastade så som Moses   spejare och som alla själar vilka är   före sin tid.  De som vanligen får bli biskopar  är  ofta tvärtom  tillbakablickande.   Kristus kallas

i  1 Petr 2 25 själarnas herde och "episkopos". Han skådar före oss det förlovade landet och pekar dit.

"Om icke skådare finns i församlingen går den under"    /Ordspråksboken   29 18)

 

      KRISTNAS    ALTAREN   och   ÅKALLAN    riktas  vanligen mot  öster    där solen skenbart går upp.

Morgonsolen skall på påskmorgonen även  tända   "den  nya elden" varifrån  sedan alla kyrkljus  tändes.

Det är symbolik för att vi    och alla krafter  kommer från "Öster".   Bakom altaret i Öster finns ibland en

Port symboliserad för att antyda  vårt fördolda  andliga hemland i Öst.  Vid vanliga altaren predikas  mest

dualism:  att Gud och själen  är  evig  tvåfald . Bortom  " porten" i Öster är  den Eviges allenhet.  Religion är "re"=åter och "ligion"=binda  samman,       d v s    att återförena Gud och själ till allenhet är  avsikten.

Det är  alla religioners  mening.  Hinduers Upanishader och Bhagavad Gita och Buddha i    Lankavatara

Sutra förkunnar  sådan monism.  Mosaisk  tro är att  Gud  är en  (allenhet)  och  blir EN.        Mose lärde  

I   Egyptens mysterier att  vi skall dö  när vi skåda  Isis (sanningen) - dö från mänskligt   begränsad tanke

och uppstå  i gudomlighet. Isisslöjan lyftes då.  Sufier tolkar i   Islam  att Gud är transcendent och immanent och reinkarnerar i allt.   Kristi religion  förkunnar  "Jag(et)- och   Fadern är  ett" (Joh 10.30)