NUTIDA ”Existentialism” kan vara en filosofisk tendens eller attityd
men få av dess lärosatser är nu
gemensamma för alla som kallar sig
”Existentialister”. De har
påverkats av Kirkegaard, Jasper,
Heidegger
och
av Sartre vilkens ”ateistiska
existentialism” förnekar att det finns
en ”gud” som skapat mänskan. De
kan
tänka att mänskan är ”existens” som
frambringar ”essence” i betydelsen
vårt väsens natur. Ofta känner
de
ej till eller erkänner icke liknande
tankegångar i forntiden.
FORNA
JUDARS BIBEL har upprepat
idén att ”I begynnelsen
skapade Gud” (1:a Mosebok 1, 1)
Därigenom givs tron på Gud som ett subjekt
som skapar objekten himmel och jord. Men somliga judiska
Kabbalister har tolkningen ”I begynnelsen skapas (eller emaneras) Gud(ar), himmel och
jord. Därigenom
tolkas
även gud(ar) bland skapade eller emanerade objekt. Subjektet är då Ain Soph
Aur som är en negativ
Absolut
Rot men alltför helig för att öppet
nämnas. För sådana kabbalister
finnes ej i begynnelsen någon
Gud
men blott en negative absolut
existens. Gudar manifesteras senare. Bibelorden har då översatts enligt
uråldrig ”judisk grammatik där tempusformerna är
obestämbara”. Bibelöversättningen
revolutioneras
då.
Vanlig böns petitionsformer kan bli affirmativ bön som i Fria
Katolska Kyrkan.
URÅLDRIG GNOSTISK kristendom, som t. ex
doktor Jung framlägger i boken ”7 predikningar för döda”
har
också filosofien att ”i begynnelsen” eller före tiden fanns ingen ”gud” men ”Pleroma”, som är negativ
existens och
ur vilken emaneras allt som kallas ”skapat”. Först framträder
Abraxas och däri är motsatspar,
som
blir ”Gud och Satan ( för
evolution nödvändig motståndare ). I Pleroma reabsorberas slutligen allt.
Sådan kristen gnosis och judisk
Kabbalas Ain Soph Aur
är former av forntida
existentialism.
URÅLDRIG ÖSTERLÄNDSK
existentialism kan vi finna i Indiens Rig Veda och Bhagavad Gita, där
ordet
SAT representerar det eviga VARAT, den
absoluta verklighetens all-närvaro. SATTA betyder den
enda
Existensen, Brahma.
I Rig Veda säges klart att alla
”gudar” kom senare.
URÅLDRIG BUDDHISM
uttrycker liknande att det finns ”gudar” men de är ej den eviga
existensen. De
manifesteras i
tidens begynnelse och blir åter
omanifesterade vid tidens slut och återfödes i
kommande
manifestationsperioder. Nirvana,
evighetens Buddha, är evig verklig existens. Gudar är icke eviga och
därför icke verkliga och de
tillhör därför ”Maya” illusionernas världar.
NUTIDENS FRIA KATOLSKA KYRKA är kristen och därigenom närmast gnostiska
grenar av kristendom.
Interreligiöst erkänner vi
judisk hinduisk buddhistisk, islamsk och flera former av
existentialism och sådana
försök
att giva ord till mystikers upplevelse och uppenbarelse av ”existens, gudar, väsen, natur. Vi förstå
att det mänskliga förståndets ord för inte kan fånga evigt sanning men vi förmedla olika ord och symboler
som
kan inspirera sökare. Vi har inte dogmatisk indoktrinering men
inspirerar fritt tänkande. Somliga av
oss
har
egna andliga erfarenhet av ”änglar” och väsen
av ”högre existens” än somliga
existentialister kan tänka
och
vi är fria att tala därom men ej tvinga andra
till sådan tro
FRIHET
är ett återkommande ord hos existentalister:
Ingen Gud sägs begränsa vår
frihet. Ingen Gud tros
föreskriver rätt och orätt. Vi
måste själva fritt välja och bära konsekvenserna av vårt val. ”Vi är ”dömda till frihet”. Men frihetsbegreppet är inte det samma hos
olika tiders existentialister.
MOSE
predikade frihet från ”egyptisk fångenskap” vilket har tolkats bokstavligt och tolkats som frihet
från inre fångenskap och frihet
från fysiska begär, från
begär efter ”Egyptens köttgrytor”
KRISTNA ”påvar” har beskuret friheten med
dogmer. Luther skrev om frihet från ”Lagen” men var
bunden i sina dogmer om sann kristendom
som förkastar andra religioners vägar till frihet. Jesus lär ha sagt (Joh 8 32)
”Sanningen skall göra er fria”
Helga Andens frihet avses då,
en frihet i evighetsmedvetande.
Detta uppleves av få. Religioners mystiker
upplever denna frihet i djupaste
kontemplation och försöker
vittna därom. En bild är att
vårt innersta evighetsmedvetande är som
en himmelsk ängel
vilken till mänskligt
jagmedvetandet kan förmedlande antyda att i änglajaget är en frihet bortom allt förstånd – men att för det mänskliga jaget givs frihet
endast i den mån som änglajaget finner detta ändamålsenligt. Brevet
till Ef 1.3 säger
”Han utvalde oss före skapelsen … och förutbestämde oss”… till
frihet och fullkomning
FRAMTIDA EXISTENTIALISM skall ej längre vara omedveten om forntida
existentialism men kommer att äga kunskap därom och kunna jämföra och samla
olika värden från äldre kulturer. Nya
mystiker kommer med ord som
passar mognare generationer. Frågan är alltid själarnas grad av
mognad. Kristus, Buddha, Krishnas,
Mohammed och alla profeter har
funnit att själarna ofta ej kan
mottaga vad de vill giva
NUTIDA ”Existentialism” kan vara en filosofisk tendens eller attityd
men få av dess lärosatser är nu
gemensamma för alla som kallar sig
”Existentialister”. De har
påverkats av Kirkegaard, Jasper,
Heidegger
och
av Sartre vilkens ”ateistiska
existentialism” förnekar att det finns
en ”gud” som skapat mänskan. De
kan
tänka att mänskan är ”existens” som
frambringar ”essence” i betydelsen
vårt väsens natur. Ofta känner
de
ej till eller erkänner icke liknande
tankegångar i forntiden.
FORNA
JUDARS BIBEL har upprepat
idén att ”I begynnelsen
skapade Gud” (1:a Mosebok 1, 1)
Därigenom givs tron på Gud som ett subjekt
som skapar objekten himmel och jord. Men somliga judiska
Kabbalister har tolkningen ”I begynnelsen skapas (eller emaneras) Gud(ar), himmel och
jord. Därigenom
tolkas
även gud(ar) bland skapade eller emanerade objekt. Subjektet är då Ain Soph
Aur som är en negativ
Absolut
Rot men alltför helig för att öppet
nämnas. För sådana kabbalister
finnes ej i begynnelsen någon
Gud
men blott en negative absolut
existens. Gudar manifesteras senare. Bibelorden har då översatts enligt
uråldrig ”judisk grammatik där tempusformerna är
obestämbara”. Bibelöversättningen
revolutioneras
då.
Vanlig böns petitionsformer kan bli affirmativ bön som i Fria
Katolska Kyrkan.
URÅLDRIG GNOSTISK kristendom, som t. ex
doktor Jung framlägger i boken ”7 predikningar för döda”
har
också filosofien att ”i begynnelsen” eller före tiden fanns ingen ”gud” men ”Pleroma”, som är negativ
existens och
ur vilken emaneras allt som kallas ”skapat”. Först framträder
Abraxas och däri är motsatspar,
som
blir ”Gud och Satan ( för
evolution nödvändig motståndare ). I Pleroma reabsorberas slutligen allt.
Sådan kristen gnosis och judisk
Kabbalas Ain Soph Aur
är former av forntida
existentialism.
URÅLDRIG ÖSTERLÄNDSK
existentialism kan vi finna i Indiens Rig Veda och Bhagavad Gita, där
ordet
SAT representerar det eviga VARAT, den
absoluta verklighetens all-närvaro. SATTA betyder den
enda
Existensen, Brahma.
I Rig Veda säges klart att alla
”gudar” kom senare.
URÅLDRIG BUDDHISM
uttrycker liknande att det finns ”gudar” men de är ej den eviga
existensen. De
manifesteras i
tidens begynnelse och blir åter
omanifesterade vid tidens slut och återfödes i
kommande
manifestationsperioder. Nirvana,
evighetens Buddha, är evig verklig existens. Gudar är icke eviga och
därför icke verkliga och de
tillhör därför ”Maya” illusionernas världar.
NUTIDENS FRIA KATOLSKA KYRKA är kristen och därigenom närmast gnostiska
grenar av kristendom.
Interreligiöst erkänner vi
judisk hinduisk buddhistisk, islamsk och flera former av
existentialism och sådana
försök
att giva ord till mystikers upplevelse och uppenbarelse av ”existens, gudar, väsen, natur. Vi förstå
att det mänskliga förståndets ord för inte kan fånga evigt sanning men vi förmedla olika ord och symboler
som
kan inspirera sökare. Vi har inte dogmatisk indoktrinering men inspirerar fritt tänkande. Somliga av oss
har
egna andliga erfarenhet av ”änglar” och väsen
av ”högre existens” än somliga
existentialister kan tänka
och
vi är fria att tala därom men ej tvinga andra
till sådan tro
FRIHET
är ett återkommande ord hos existentalister:
Ingen Gud sägs begränsa vår
frihet. Ingen Gud tros
föreskriver rätt och orätt. Vi
måste själva fritt välja och bära konsekvenserna av vårt val. ”Vi är ”dömda till frihet”. Men frihetsbegreppet är inte det samma hos
olika tiders existentialister.
MOSE
predikade frihet från ”egyptisk fångenskap” vilket har tolkats bokstavligt och tolkats som frihet
från inre fångenskap och frihet
från fysiska begär, från
begär efter ”Egyptens köttgrytor”
KRISTNA ”påvar” har beskuret friheten med
dogmer. Luther skrev om frihet från ”Lagen” men var
bunden i sina dogmer om sann kristendom
som förkastar andra religioners vägar till frihet. Jesus lär ha sagt (Joh 8 32)
”Sanningen skall göra er fria”
Helga Andens frihet avses då,
en frihet i evighetsmedvetande.
Detta uppleves av få. Religioners mystiker
upplever denna frihet i djupaste
kontemplation och försöker
vittna därom. En bild är att
vårt innersta evighetsmedvetande är som
en himmelsk ängel
vilken till mänskligt
jagmedvetandet kan förmedlande antyda att i änglajaget är en frihet bortom allt förstånd – men att för det mänskliga jaget givs frihet
endast i den mån som änglajaget finner detta ändamålsenligt. Brevet
till Ef 1.3 säger
”Han utvalde oss före skapelsen … och förutbestämde oss”… till
frihet och fullkomning
FRAMTIDA EXISTENTIALISM skall ej längre vara omedveten om forntida
existentialism men kommer att äga kunskap därom och kunna jämföra och samla
olika värden från äldre kulturer. Nya
mystiker kommer med ord som
passar mognare generationer.
Frågan är alltid själarnas grad av mognad. Kristus, Buddha, Krishnas, Mohammed och
alla profeter har funnit att
själarna ofta ej kan
mottaga vad de vill giva